Både Coronaviruset och rädslan för viruset har spritt sig som en löpeld i Sverige de senaste veckorna. Åtgärder har vidtagits från politiskt håll, finansmarknaden har stormat, en del av näringslivet har lagts på is, och gränser har stängts.
Det är fullt förståeligt att människor blir rädda över osäkerheten som detta medför, men det påfrestar samhället.
Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap(MSB) har under lång tid vädjat om att varje friskt och funktionsdugligt hushåll i Sverige skall klara sig självständigt i tre dygn när det gäller mat, vatten, och värme. Detta har kallats för "72-timmarsbudskapet". Många har inte hört talas om detta budskap, och ännu färre följer det.
Denna "första" nivå av beredskap gäller ren överlevnad, men jag skulle vilja utöka med ett kompletterande "2-veckorsbudskap". 2-veckorsbudskapet går ut på att varje funktionellt hushåll skall klara sig i minst 2 veckor utan tillskott på sanitetsprodukter såsom mensskydd, toapapper, blöjor, tvål, tvättmedel, diskmedel och övriga förbrukningsprodukter vid en kris. Detta gäller oavsett om krisen råkar inträffa när du har en full "stolpe" av toapapper och en full flaska YES på diskbänken, eller bara en rulle kvar i hållaren och en slurk kvar i YES-flaskan.
Anledningen till detta har vi sett i Corona-krisen. Folk har rusat till butikerna för att bunkra mat och toalettpapper. Detta tolkar jag som att många inte respekterar skyldigheterna som vi som medborgare har gentemot vårt samhälle. Många kanske resonerar så här;
Vad spelar det för roll om jag har mat eller sanitetsprodukter hemma om jag är "först till kvarn" i affären när det blir en kris? Då kan jag ju ändå bunkra upp vad jag behöver.
Det är här många personer har fått prepping helt om bakfoten.
Prepping handlar inte bara om dig själv. Det handlar minst lika mycket om andra människor och att inte vara samhället till last.
Låt säga att en senior eller sjuk person åker till affären för att månadshandla sitt paket med toapapper, och hyllorna med toapapper gapar tomma för att representanter från Sveriges alla hushåll har rusat till affärerna och köpt på sig 2-3 balar med papper för att "klara sig" ett tag framöver.
Varför skall våra utsatta lida brist för att Sveriges hushåll inte kan ha lite framförhållning? Detta är ett sådant oerhört enkelt problem att förebygga. Om hushållen i tider av "god tillgång" på toapapper köper en extra bal och stuvar undan i en garderob och sedan ej konsumerar toapappret utan köper nytt när det behövs så hade denna bunkrings-rusning kunnat undvikas och toarullarna i affären hade kommit våra äldre och utsatta till gagn.
Om du i tider av kris måste rusa till affären för att handla mat, sanitetsprodukter, eller vatten, då har du inte uppfyllt din skyldighet gentemot samhället. Du blir då en last som utsätter äldre och sjuka för fara eftersom du norpar åt dig resurserna innan de hunnit till affären.
Preppa. Inte bara för din egen skull, utan för din farmors skull.